Det är min bestämda åsikt att det borde finnas fler hjärtstartare utplacerade lite överallt där de kan tänkas komma till användning. Nu vet inte jag var någonstans folk är mest benägna att drabbas av hjärtstillestånd, om det ens finns någon statistik för det. Vad jag däremot vet är att ganska många, skrämmande många människor drabbas av just plötsligt hjärtstopp varje år. Tydligen är mer än 10 000 varje i år i Sverige. Av dessa 10 000 är det tyvärr bara en tragiskt liten bråkdel som överlever. En kompis som jobbar inom sjukvården har också berättat för mig att cirka 50 procent skulle kunna räddas bara det fanns just en hjärtstartare att tillgå i närheten. Men gör det ju dessvärre långt ifrån överallt. Nu vet jag inte hur man skulle lösa en sådan bred distribuering av avancerad sjukvårdsmateriel. För det går antagligen inte att ha sådana liggandes löst på stan, exempel vis vid busshållplatser, hur som helst. Folk skulle säkert stjäla dem och sätta igång att elchocka irriterande kollegor etc. (om det nu går med de modernare varianterna).

Nästa vecka ska vi på firman ha företagsfest Solna. Det brukar vi ha varje år vid den här tiden och det är faktiskt något jag brukar se fram emot med glädje. På det här företaget kan nämligen folk föra sig trots att det råkar var fri bar. Det hör inte till vanligheterna kan jag intyga. På del andra företag jag arbetat har liknande fester slutat i katastrof och pinsamheter för ett flertal av de inblandade. Vi snackar slagsmål och milt otillbörliga närmanden, en gång var det en kille som kräktes på chefens kavaj. Jag har visserligen alltid varit ganska städad av mig i sådana sammanhang, man vill ju inte göra bort sig inför kollegor man träffar varje dag, men det är ju pinsamt och jobbigt att se sådant. Jaja, men det där tillhör det förflutna nu och idag jobbar jag på ett företag där det genomsnittliga ölsinnet är betydligt bättre tack och lov.

Jag har blivit tillfrågad av festkommittén på jobbet om jag vill vara med och organisera företagets stora vårfest. Självklart vill jag det, jag har redan tackat ja till denna hedrande förfrågan. Det blev dock inte helt som jag tänkt. Helst hade jag önskat att jag antingen fick ansvaret för musiken eller än hellre drinkarna. Så blev det dock inte den här gången. Mitt uppdrag är istället att välja ut och hyra partytält. Inget fel med det heller för den delen. Allt för att hjälpa till så klart och jag står gärna till tjänst och allt det där. Men nästa år hoppas jag att kan avancera lite och få ansvaret för något lite roligare som de tidigare nämnda sprit- och musikområdena. Fast i och för sig kanske jag kan hitta på någon habrovink, ta med mig ett gäng egna plattor, ställa in mig lite hos dj:n och på sätt utöva lite inflytande över musikvalet.

Att man aldrig lär sig. Jag verkar i varje fall vara en av dem som aldrig lär sig av sina misstag. Det verkar inte i så hur som helst. Jag borde till exempel ha lärt mig hur nödvändigt det faktiskt är med bra och effektiv seo hosting vid det här laget men ändå så har vid upprepade tillfällen snålat in på den saken. Något som så gott som alltid har straffat sig rejält i längden. För så mycket vet jag i varje fall. Ändå är det som att jag varje gång kommer på någon bra och vettig anledning för att få ja göra fel igen. Det är nästan som ett inbyggt karaktärsfel hos mig. Jag vet att jag borde lägga av med dumheter men det är väldigt svårt av någon outgrundlig anledning. Jag vill inte gärna se mig själv som snål dock. Nej, det går inte alls ihop med min självbild. De här misstagen måste bero på något helt annat. Växthuseffekten kanske?

Annonser. Jag tycker jag ser dem hela tiden. De går inte stänga ute hur mycket jag än vill. Vilket är ganska påfrestande och jobbigt faktiskt. Det går inte att komma ifrån den saken, jag vet det nu. Men vad ska jag göra liksom? Börja bära foliehatt dygnet runt? Jag räknar inte mig själv som en foliehatt, har aldrig gjort heller. Kanske måste jag se till att stoppa dem permanent snart. En lösning skulle kunna vara att helt enkelt gå upp till huvud kontoret och kräva att de slutar. Jag vet nog var de håller till. De måste stoppas. Jag kan inte tillåta att de håller på så här länge till. Det går bara inte för sig faktiskt. Man måste hålla på principerna. En annan princip jag har är att inte äta mat vars namn innehåller bokstaven h. Vilket innebär att jag inte kan äta exempelvis humus förutsatt att jag inte råkar befinna mig i Frankrike eller något annat franskspråkigt land där de inte kan uttala h:n.

Nu ska jag få en hittelön för det har jag bestämt mig för, det enda jag behöver göra är att rekrytera en person till min arbetsplats och det kan ju inte vara särskilt svårt, det gäller ju bara att känna mycket arbetslösa kompisar och det gör ju jag. Jag ska börja ringa runt lite och se om det är någon som kan tänka sig att börja jobba på mitt jobb för i så fall så kanske jag kan få en hittelön och det vare ju verkligen inte fel att tjäna lite extra pengar på att rekrytera folk till företaget. Det kommer som sagt inte att bli några problem att hitta folk som ä intresserade av att börja jobba på mitt jobb men problemet är bara att företaget ska vara intresserade av att anställa mina kompisar och där kan vi ha ett problem för det är ju inga akademiker precis och många har varit arbetslösa i flera år.

Jag har funderat mycket på senare tid, på en del oerhört viktiga saker. Jag har försökt hitta svar på de viktiga frågorna. Vem som säljer snyggast jumpsuits. Där är svaret givet, piece of Norway och ingen annan. Jag har ett flertal jumpsuits som jag köpt från dem. Jag har också lyckats övertala flera av mina vänner att göra samma sak och det verkar vara väldigt nöjda. I alla fall, jag tänker även på andra frågor som exempel vis vilken Stonesplatta som egentligen är bäst. Huruvida The medicine show av Dream Syndicate fortfarande håller. Många anser nämligen att den visserligen innehåller fantastiska låtar men att produktion är allt för åttiotalistisk och rent av bedrövlig med kopiösa mängder reverb på trummor och plastigt digitalt eko på sången. Jag kan till viss del hålla med om de här synpunkterna. Plattan lider i sanning av en rent bedrövlig produktion men jag anser och att låtmaterialet är så stark att man faktiskt kan bortse från detta och njuta av den i varje fall. Men jag vet som sagt att många har väldigt svårt med de där. De klarar helt enkelt inte den fruktansvärt plastiga ljudbilden.