Det är min bestämda åsikt att det borde finnas fler hjärtstartare utplacerade lite överallt där de kan tänkas komma till användning. Nu vet inte jag var någonstans folk är mest benägna att drabbas av hjärtstillestånd, om det ens finns någon statistik för det. Vad jag däremot vet är att ganska många, skrämmande många människor drabbas av just plötsligt hjärtstopp varje år. Tydligen är mer än 10 000 varje i år i Sverige. Av dessa 10 000 är det tyvärr bara en tragiskt liten bråkdel som överlever. En kompis som jobbar inom sjukvården har också berättat för mig att cirka 50 procent skulle kunna räddas bara det fanns just en hjärtstartare att tillgå i närheten. Men gör det ju dessvärre långt ifrån överallt. Nu vet jag inte hur man skulle lösa en sådan bred distribuering av avancerad sjukvårdsmateriel. För det går antagligen inte att ha sådana liggandes löst på stan, exempel vis vid busshållplatser, hur som helst. Folk skulle säkert stjäla dem och sätta igång att elchocka irriterande kollegor etc. (om det nu går med de modernare varianterna).

Nästa vecka ska vi på firman ha företagsfest Solna. Det brukar vi ha varje år vid den här tiden och det är faktiskt något jag brukar se fram emot med glädje. På det här företaget kan nämligen folk föra sig trots att det råkar var fri bar. Det hör inte till vanligheterna kan jag intyga. På del andra företag jag arbetat har liknande fester slutat i katastrof och pinsamheter för ett flertal av de inblandade. Vi snackar slagsmål och milt otillbörliga närmanden, en gång var det en kille som kräktes på chefens kavaj. Jag har visserligen alltid varit ganska städad av mig i sådana sammanhang, man vill ju inte göra bort sig inför kollegor man träffar varje dag, men det är ju pinsamt och jobbigt att se sådant. Jaja, men det där tillhör det förflutna nu och idag jobbar jag på ett företag där det genomsnittliga ölsinnet är betydligt bättre tack och lov.

Jag har blivit tillfrågad av festkommittén på jobbet om jag vill vara med och organisera företagets stora vårfest. Självklart vill jag det, jag har redan tackat ja till denna hedrande förfrågan. Det blev dock inte helt som jag tänkt. Helst hade jag önskat att jag antingen fick ansvaret för musiken eller än hellre drinkarna. Så blev det dock inte den här gången. Mitt uppdrag är istället att välja ut och hyra partytält. Inget fel med det heller för den delen. Allt för att hjälpa till så klart och jag står gärna till tjänst och allt det där. Men nästa år hoppas jag att kan avancera lite och få ansvaret för något lite roligare som de tidigare nämnda sprit- och musikområdena. Fast i och för sig kanske jag kan hitta på någon habrovink, ta med mig ett gäng egna plattor, ställa in mig lite hos dj:n och på sätt utöva lite inflytande över musikvalet.

Att man aldrig lär sig. Jag verkar i varje fall vara en av dem som aldrig lär sig av sina misstag. Det verkar inte i så hur som helst. Jag borde till exempel ha lärt mig hur nödvändigt det faktiskt är med bra och effektiv seo hosting vid det här laget men ändå så har vid upprepade tillfällen snålat in på den saken. Något som så gott som alltid har straffat sig rejält i längden. För så mycket vet jag i varje fall. Ändå är det som att jag varje gång kommer på någon bra och vettig anledning för att få ja göra fel igen. Det är nästan som ett inbyggt karaktärsfel hos mig. Jag vet att jag borde lägga av med dumheter men det är väldigt svårt av någon outgrundlig anledning. Jag vill inte gärna se mig själv som snål dock. Nej, det går inte alls ihop med min självbild. De här misstagen måste bero på något helt annat. Växthuseffekten kanske?